Amerikafarande Arnäs-bo berättar reseminnen
Hemmansägaren Ragnar Edlund, Utanlandsjö, Arnäs gjorde i
höstas resan över till Amerika för att hälsa på sin dotter där. Han berättar
härom för Nord-Sverige.
Resan anträddes från Örnsköldsvik den 13 november över
Stockholm. Efter ett par dagars uppehåll där blev det fortsättning till
Göteborg. Den 19 november steg jag ombord vid 12-tiden. Vädret var vackert och
vi hade tillfälle se den vackra skärgården i fager höstskrud. Men så länge
dröjde det inte förrän vi var ute på öppna havet och land försvann. Resan gick
till Bremerhafen i Tyskland och här kom 430 tyskar ombord. Vi fick nu börja
korrigera våra klockor efter den nya tiden.
Den 21 november var vi åter på böljan den blå och nu surrade
alla världens tungomål omkring ens öron. Svenska språket hörde man minst av.
Kaptenen hälsade välkommen nere i matsalen. Själva uppassningen samt maten var
förnämlig och vi kunde inte önska oss bättre. Här fanns bio, ordnades dans,
samt fanns flera barer och handelsbodar. Det var bara att beställa vad man
skulle ha. Man befann sig på ett flytande lyxhotell. Vid 4-tiden på morgonen
sattes klockan åter 60 minuter tillbaka.
Skottland passerades vid 9-tiden den 22 november och under
en timmes tid hade vi land inom synhåll. På eftermiddagen blåste det rätt bra
och en tumlare, som var inom synhåll rullade friskt. Vi höll oss försiktigt
fast när vi gick på däcken. Sjösjukan började sätta in och många föredrog att
vistas i sina hytter, Klockan åkte återigen sina 60 minuter tillbaka i tiden.
Jag och mitt sällskap kunde samtidigt glädja oss åt att ingen av oss blivit
sjösjuk.
Den 23 november ser vi ett flygplan kretsa över båten samt
lämna ett meddelande. Det var rätt stormigt och passagerarna hade svårt hinna
fram till relingarna för att lämna tillbaka provianten i havet. En del kom för
tidigt och hamnade på däck.
Den följande dagen hade vi emellertid fint väder och
passagerarna syns mera ute. Den motvind vi haft gör att båten förlorade
åtskilliga mil. Det vackra vädret räckte emellertid inte mer än ett dygn och
den 25 november blåser det åter. I sällskapet ser jag få norrlänningar. Två
fröknar från Bredbyn, en från Norrbotten, en från Jämtland och en från Sundsvall
finns emellertid med. Det har självklart blivit en bekantning med varandra.
Den 26 november är en fin dag med sol från molnfri himmel.
Var man ser är det endast vatten och åter vatten. Klockan åker denna dag
tillbaka endast 30 minuter. Om den 26 var vacker så kom emellertid dimman dagen
därpå. Båten går sakta och ångvisslan ljuder i ett genom tjockan. Denna dag var
det även kaptensmiddag med härlig efterrätt och massor av ljuseffekter. Kvällen
avslutades med dans och det var den vackraste dansuppvisning jag i mitt liv
sett.
Till Halifax kom vi vid 8-tiden den 28 november. Här gick
omkring 200 av passagerarna i land. Dagen därpå lämnar vi Halifax och gör den
sista dagsresan på havet. Dagen därpå ställer vi för sista gången klockan
tillbaka 40 minuter och är nu sex timmar efter svensk tid. Vi anländer till
Newyork och får stanna ombord över natten. Vädret är vackert. Lunch åts redan
kl. 6 nästa morgon och med vännen Karl B. Andersson som ciceron gör vi den
dagen Newyork. Reklamen här är som hämtad ur ”tusen och en natt” och vi märker,
att vi kommit till det stora landet i väster. Julreklamen och -skyltningen är i
full gång och om storleksintrycken kan vi inte ens tala.
Färden går vidare mot Seattle och om den färden ska jag
berätta nästa gång. Till dess en god jul och ett gott nytt år.
Ragnar Edlund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar