Båtsmanstorpen

Texten är klippt ur Sven Gunnars "Historik för min fastighet Västerlandsjö 5:1"

Båtsmanstorpet i Nordbacken

1956 köpte John Edlund Båtmanstorpet (sk Mastorpet). Vid sammanslagningen av fastigheterna fick den nya fastigheten nuvarande beteckning Västerlandsjö 5:1.

Historiken bakom Mastorpet var följande; varje by var skyldig att förse det svenska försvaret med en soldat eller båtsman. Västerlandsjö bys ansvar avsåg en båtsman. I mitten av 1800 talet, troligen kopplat till storskiftet 1864, avsatte Västerlandsjö by en bit åkermark, uppförde bostadshus och ekonomibyggnader samt upplät rätt till avverkning för husbehov (ved samt virke för fastighetens behov) på byns hemman. Den hemmansägare som inte ville upplåta rätt till sådan avverkning kunde istället erlägga en kontant ersättning. 

Vid det stormöte med alla hemmansägare då regleringen kring Båtmanstorpet beslutades deltog Sven Gunnars farfarsfar Salomon Svensson. Han konstaterade att eftersom hans fastighets skogsmark låg intill Båtmanstorpet, så skulle Båtsman av praktiska skäl göra sina husbehovsavverkningar på hans fastighet. Därför valde han att erlägga en kontant ersättning istället för att upplåta rätt till husbehovsavverkning.

De båtsmän som bodde på fastigheten hade typiska soldatnamn som Geting och Mas. Efter det att systemet med båtsmän avskaffats kom torpet att ägas och brukas av ett stort antal personer. Den siste ägaren hette Manfred Edström och ägde torpet på 1950-talet. Han och hans söner beslöt sig för att testa vad rätten till husbehovsavverkning konkret innebar. Så tidigt en morgon började de avverka gammal, mycket grov skog på största hemmanet i Västerlandsjö, ägt av Johan Svensson. Omtalat är hur Johan Svensson, mycket upprörd, ropade till avverkarna; ”I konungens namn kräver jag att ni upphör med denna avverkning”.

Detta tilltag ledde till att byns hemmansägare ville få bort rätten till avverkning på sina fastigheter mot att torpet skulle få ett eget skogsskifte. Skogsskiftet skapades i anslutning till en allmänning i Österänget, i närheten till Storstensmyren och Olas tjärn. Många ögonbryn höjdes när det stod klart att alla hemman utom John Edlunds i Nolbacken skulle avsätta viss skogsmark för att skapa ett skogsskifte till Båtmanstorpet. Att Sven Gunnars farfarsfar hade betalt kontant ersättning istället för att upplåta rätt till avverkning var naturligtvis bortglömt på 50-talet, men handlingarna kring båtsmantorpet var entydiga på denna punkt.

Manfred Edström gick i personlig konkurs och Båtsmanstorpet såldes på offentlig aktion 1956. Eftersom torpet var inneslutet av John Edlunds fastighet så ville han naturligtvis köpa torpet. På auktionen blev det en budgivning mellan John Edlund och Gustaf Hägglund, en av de bröder som ägde Hägglund & Söner. John vann budgivningen på en köpeskilling av 12000 kr. Efteråt kom Gustaf Hägglund fram till John och ville köpa skogsskiftet för samma belopp, dvs åker och byggnader skulle erhållas gratis, men John avböjde. Båtmanstorpets skogsskifte är således förklaringen till att skogsskiftet till Västerlandsjö 5:1 utöver den sammanhållna skog som finns väster om landsvägen mot Raberget, även innehåller ett skogsskifte om 12 ha mellan Storstensmyren och Olas tjärn.