Djurbesättningen

Texten är klippt ur Sven Gunnars "Historik för min fastighet Västerlandsjö 5:1"

Sven Gunnars föräldrars djurbesättning under hans uppväxt bestod av 11 kor, några kvigor, ett antal kalvar av olika storlek, 2 grisar för slakt till julen, 1 tjur och 2 hästar.

Varje ko hade förstås ett namn, tex Örsvart, Lima, Petronella, Tuna.

Fastighetens åkrar utnyttjades maximalt för att odla säd och hö, så när korna under sommaren skulle beta ute fick de göra detta i skogen. Man släppte ut korna på sin egen skogsmark, så varje morgon gick man med korna över ån och sedan över landsvägen för att släppa ut dem på Nolbackens skogsmark väster om landsvägen. Det var ofta Sven Gunnars uppgift att följa korna på morgonen, öppna grinden och släppa ut dem i skogen samt att på kvällen stå uppe på backen och lyssna efter koskällor och sedan hämta hem dem.

Ibland hade Edholms kor redan hunnit komma till grinden då man kom, varvid det blev stångningsmatcher mellan Nolbackens och Edholms kor. Varje ko valde ut lämplig motståndare och Sven Gunnar stod förstås kvar och hejade på sina kor och räknade antalet segrar.

Flertalet kor var försedda med koskälla, särskilt viktigt att ledarkor hade en bra koskälla. På sensommaren fick korna gå längre för att hitta bete, samtidigt som det mörknade tidigare. Högmjölkande ledarkor var då viktiga för att korna skulle komma hem på kvällen. Kor i sin ville gärna stanna och sova i skogen. Det var ofta nervöst i augusti om korna skulle komma hem eller inte. Vid flera tillfällen följde Sven Gunnar sin pappa i skogen för att leta reda på korna och se till att de kom hem. De hade då lämnat stigen och lagt sig att sova. Om någon rörde huvudet hörde man koskällan, annars var risken stor att man skulle gå förbi platsen där korna låg. Det var viktigt att korna kom hem och kunde mjölkas, ty en överhoppad mjölkning minskade mjölkproduktionen därefter.

Det var bara Alvar Englund (Aina Edlunds bror) och John Edlund som hade tjur. Så övriga bönder kom till en av dem med sina kor. John Edlund begärde en ersättning av 5 kr för varje betäckning, medan Alvar Englund begärde 4 kr.

Nolbacken hade en ring på gaveln av bostadshuset där besökarna kunde binda kon medan de kom in på en kopp kaffe. Innan Ragnar gifte sig bodde han i förmånsbyggnaden och det hände att kon fick så bunden vid huset i flera timmar medan den besökande och Ragnar över ett antal groggar diskuterade världsläget.

Att Nolbacken hade 2 hästar var en följd av att flertalet av dess redskap var gjorda för parhästar. Dvs 2 skaklar i bredd för 2 hästar. Detta var det vanliga för de större hemmanen. Och med stora lägdor och ibland branta backar så behövdes 2 hästar för att orka med.

Det finns gamla foton med 3 hästar, så i den gamla ladugården före ombyggnaden 1953, fanns uppenbarligen spiltor för 3 hästar. Att ha många hästar var en statussymbol p ss som att ha ett stort bostadshus.