En bilskjuts som fick ett hemskt slut

 

Isen å Västerlandsjösjön brister under en bil med 4 personer.

En hemsk olyckshändelse, som krävde ett människoliv inträffade i söndags i Västerlandsjö, Arnäs. På förmiddagen voro ett par Ford-bilar ute och körde på den isbelagda sjön. Den ena av dessa fördes av ägaren Jonas Vestin från Västerlandsjö och hade, chauffören inräknad, fyra passagerare, av vilka två, Sven och Elfrid, voro bröder till ägaren, medan den fjärde Gottfrid Vestin, var svåger till bröderna.
Vestin var ute och körde på isen enbart för nöjes skull. Att det skulle vara förenat med någon fara att trafikera sjön trodde han inte, då man hade kört däröver sedan över en vecka tillbaks.
Sedan man kört några varv på sjön, skulle man köra fram till den andra bilen, som stod och väntade en god bit från Landsjöåns mynning i sjöns norra ände. Därvid råkade man köra några meter vid sidan om den vanliga vägen. Isen såg emellertid ut, som om den skulle vara fullt bärkraftig, och någon vak fanns det ej. Plötsligt brast emellertid isen, och hela bilen försvann i djupet.
På grund av strömdraget från ån hade tydligen isskorpan blivit så underminerad, att den brast vid den tunga belastningen.
Samtliga tre bröder voro simkunniga och hade sinnesnärvaro nog att öppna dörrarna på bilen, varefter de klängde sig upp på den uppfällda suffletten och därifrån upp på iskanten. Svågern Gottfrid Vestin var däremot icke simkunnig, men tack vare Sven Vestins energiska hjälp, var man mycket nära att rädda honom. Med icke-simkunnigas vanliga, förtvivlade sätt att taga en dylik situation gjorde han emellertid så starkt motstånd, att han var nära att draga svågern med sig tillbaka i djupet, varför denne måste frigöra sig.
Att tre av sällskapet lyckades rädda sig måste betraktas som ett rent underverk, enär bilen stod på åtminstone 2 ½ m. djup. En av bröderna, Elfrid Vestin var dessutom iförd päls, vilket givetvis hindrade oerhört. De andra hade till all lycka inga ytterkläder på sig.
Passagerarna i den andra bilen skyndade genast till och satte ut en båt, som låg uppdragen på land i närheten av platsen. Efter 10 à 15 minuter lyckades man få upp Vestin, men denne var då medvetslös. De mest energiska upplivningsförsök igångsattes genast, men gåvo intet resultat.
D:r Lind blev omedelbart tillkallad men kunde endast konstatera, att livet flytt.
Olyckan torde få tillskrivas den omständigheten, att den s.k. åvaken, som regelbundet varje år brukar uppstå vid Landsjöåns mynning, detta år tycks ha flyttat sig, vilket antagligen beror på någon fördämning i ån, som gett strömsättningen en annan riktning. Om man tar denna omständighet i betraktande och dessutom erinrar sig den omständigheten att det farliga stället var belagt med till synes bärkraftig is, måste man fritaga chauffören från all skuld.
En annan omständighet, som är rätt så anmärkningsvärd, är, att bilens ägare var mycket motvillig, då bröderna och svågern bådo honom skjutsa dem några slag över sjön, och endast då systrarna förenade sig med bröderna kunde han förmå sig att göra bilen i ordning. Det inträffade har väckt stor förstämning i orten.
Den omkomne, som var bosatt i Klingre, efterlämnar hustru och ett barn. Han var i 30-årsåldern.

Kommentar:

Händelsen inträffade den 22 november 1925

Brödernas föräldrar:
Per Vestin f. 1/3 1855 i Vesterlandsjö
Hu. Ida Nordin f. 8/11 1861

Jonas                                 f. 5/7 1893
Sven Edgard                     f. 26/9 1895
Elfrid                                  f. 6/1 1906

Gottfrid Vestin från Klingre var gift med deras syster Anny f. 8/7 1902. De var 11 syskon.

Jonas, Sven, Elfrid och Anny Vestin var syskon till Erik Vestin i Västerlandsjö.