Fäbo-mora från Storstensmyran

 Artikel från Örnsköldsviks Allehanda - 1968

Fäbo-Anna i Landsjö duktig träsnidare

Jag minns inte på rak arm vad karl´n hette. Han bodde upp på Storstensmyran i gården längst upp. Lindström var hans efternamn men förnamnet har jag glömt bort. Det kommer nog om jag får tänka. Var det Per eller Erik? En duktig yrkesman var han emellertid. Han laggade träkärl och om jag minns rätt så var han en baddare i konsten att göra getost.

Vi sitter hemma hos fru Hildur Johansson i Landsjö, som berättar minnen från tiden som nybyggare i Storstensmyran – ett skogsområde 4 kilometer från Västerlandsjö, där det i början av 20-talet fanns en liten by på fem gårdar. Fru Johansson, som är en pigg 65-åring, flyttade från sitt torpställe i Fäbodtjärn 1954 för att bosätta sig i Landsjö.

Från Fäbodtjärn går en liten körväg till Storstensmyran. De gamla gårdarna är nu borta och här och var kan man se rester av boningshus. 1919 kom jag till Fäbotjärn och vi hade endast några minuters väg upp till Storstensmyran, där det var liv och rörelse förr i tiden.

Fäbo-Anna var granne till oss. Hon var duktig att snida, må jag säga. Jag minns så väl när hon skulle vara med på utställningen i Ö-vik. En av byborna ordnade så att Anna fick sända ned sina träsaker veckan före öppningsda´n.

När jag hälsade på satt hon för det mesta vid öppenspisen och snidade. Hon hade en liten fickkniv och en fil. Virket hon använde var al och det torkade hon i spishällen. Fäbo-Anna gjorde fina figurer, hästar, kor och olika djur. För de minsta sakerna tog hon 25 öre och de större föremålen kostade 1kr. stycket.

När Anna skulle skicka sina alster till utställningen kom hon sig för att måla dem i mörk färgton med påföljd att det hela inte blev så lyckat. Vid utställningen fick inte Anna något pris, men många utställningsbesökare uppskattade hennes fina sniderier.

När Fäbo-Anna var 65 år ville hon åka med min make Otto ned till Ö-vik för att se på sta´n för första gången. Tidigt en morgon spände Otto för hästen ”Prima” och de båda åkte hästskjuts ned till Ö-vik. Resan blev en upplevelse för Anna. Hon tyckte att det var så stora hus i sta`n. I förbifarten fick hon se rådhuset, som hon hört talas så mycket om.

En del av Annas träsnideri finns kvar på sina håll i bygden. Arthur Englund i Arnäsvall har en stilfull modell av en häst i format 15x15 målat i trevliga färger och i Landsjö är det några familjer som bevarat Annas fina träfigurer.

Maken till Fäbo-Anna hette Anders. Han var en stilig karl. Vi alla här i byn tyckte att han var så lik kung Oskar. Han talade högtidligt och var på något vis en egendomlig person.

Bonden Kristoffer från Själevad kom ofta på besök till Storstensmyran. Han läste Postillan eller som vi på den tiden sa ”Bibelförklaringa”. Folk kom från de närbelägna byarna Getingsta och Sunnansjö i Gideå för att lyssna till evangeliförkunnelsen. Kristoffer var en liten karl. När han läste ur Postillan så satt han på ett bord i köket för att alla i rummet skulle se honom bättre. Kristoffer stannade i regel en vecka på varje plats och som ersättning fick han logi och mat.

Mötena hölls hos Jon Orsén, som på lediga stunder gjorde getost som han sedan sålde till sina kunder i bygden. Han gick sina turer till fots ned till Sörgidsjö och Gideåbruk. I korgen hade han i regel två pund, dvs. 17 kilo getost och det bar han flera mil. Det har berättats att han en gång vid ett besök i Sörgidsjö på hemvägen bar en halv tunna korn till Storstensmyran.

                                                                                                                              Å.J.

Artikel från Örnsköldsviks Allehanda 1996

Träkonst från seklets ungdom

Aina Edlund, 89 år, i Västerlandsjö, har många minnen från sin ungdomstid. En kvinna hon särskilt kommer ihåg är ”Fäbod-Anna” som bodde på Storstensmyran, en lite by med fem gårdar i ett skogsområde bortom Fäbodtjärn.

”Fäbod-Anna” snidade i trä och gjorde fina figurer av hästar, kor och andra djur. För de minsta figurerna tog hon 25 öre och för de större 1 krona. Arbetsmaterialet var al och ”Fäbod-Anna” använde sig av kniv, sågblad och fil för att snida sina figurer.

”Fäbod-Anna” skickade också sina träfigurer till Örnsköldsvik vid den stora utställningen 1916. Många utställningsbesökare tittade på hennes alster som väckte berättigad uppmärksamhet.

Aina Edlund har i sin ägo en häst och en ko som ”Fäbod-Anna” snidat. Även Ainas systerdotter Siv Edlund har en handgjord snidad ko som hon ärvde efter sin mor Astrid Lundkvist. Ainas far Anders Englund, beställde två prydnadshästar av ”Fäbod-Anna” för att ge bort som gåva till sönerna Artur och  Alvar, och säkert finns det flera som i sitt hem har någon av denna träkonstnärinnas färdigheter.

Storstensmyran har genomgått många förändringar sedan den tiden. Stigen från Fäbodtjärn till Sörgidsjö har för länge sedan vuxit igen, och av den forna bebyggelsen finns endast rester kvar. Sista ”utslåttern” på Storstensmyran var 1939.                                                                                                                                                                                                                                                 Åke Johansson

89-åriga Aina Edlund, Västerlandsjö, visar här upp några träfigurer som gjorts av "Fäbod-Anna".