Flottningen

Texten är klippt ur Sven Gunnars "Historik för min fastighet Västerlandsjö 5:1"

Avverkat virke från skogen forslades till sågverk och fabriker genom flottning på åar och älvar fram till dess att tillräckligt stora lastbilar fans att tillgå. Flottningen var en arbetskrävande syssla som erbjöd många arbetstillfällen och därmed behövliga inkomster för bygdens män. Stockarna hade ju lätt att fastna i vattendragens kanter och ibland byggdes väldiga bråten upp av virke som det inte var så enkelt att bryta upp.

Flottning bedrevs i Landsjöån fram till slutet av 20-talet. Det har varit en diskussion de senaste åren om vilket år som flottningen på Landsjöån upphörde, men svaret har inte hittas ännu. Vid Sven Gunnars uppväxt fanns fortfarande rännor kvar vid åbron på vår uppfart, vilka användes för att leda stockarna förbi sågen. Därefter tog lastbilarna över. Men på de stora älvarna, tex Ångermanälven, bedrevs flottning långt in på 40-talet. (I Ragnars fotobok finns foton från flottningen vid Sandslån vid Ångermanälven).

En kanal började byggas i onödan

Flottningsföreningen flottade mellan Getingsta och Landsjö. Då var det en markägare som vägrade låta dem flotta på sin del av ån. Då började man bygga en kanal, lika stor som ån, för att komma runt den marken. Men innan de hade grävt klart blev de överens, så de fick avsluta grävningen och använda ån igen.

Den kanalen finns än idag att beskåda vid Getingsta rå.