Hemman och torp

Texten är klippt ur Sven Gunnars "Historik för min fastighet Västerlandsjö 5:1"

Det var stor skillnad på hemman och torp och statusskillnad mellan att titulera sig hemmansägare eller torpare. Hemmanen var i allmänhet större och gav därför bättre försörjning och bättre ekonomi. På hemmanen var bostadshusen större, tex hade de flesta hemman sk långbönningar (8-knutsbyggnad), såsom vårt hus. Hemmansklyvningar vid generationsskiften ledde ibland till att ett hemman inte hade en större areal än många torp, men statusskillnaden fanns där likväl.

Hemmanen hade fiskerättigheterna i sjön och i övriga vattendrag. Det var hemmanen som ansvarade för byns båtsman och som drev byns såg och kvarn. Bysågen, som var belägen vid bron på uppfartsvägen till Nordbacken, brann ner, men byggdes upp igen varvid Sven Gunnars pappa fick ansvaret för driften av sågen.

Titlar och begrepp är intressanta. Flertalet kallade sig hemmansägare eller torpare – dessa titlar återfanns i telefonkatalogen och i röstlängderna. Det var bara undantagsvis som någon titulerade sig som jordbrukare.

Jordbruksfastigheterna kallades för hemman eller torp. Begreppet Gård har i Landsjö en helt annan betydelse än i Södra Sverige. Sven Gunnar minns att folk tittade konstigt på honom när han i Stockholm berättade om folk som han kände och som sålt sitt hemman och köpt en gård i stan.

För i Landsjö betyder gård endera villa/hus eller gårdsplan. Så om den som köpte en villa i stan sa man att han/hon köpte en gård i stan