Jordbrukets drift

Texten är klippt ur Sven Gunnars "Historik för min fastighet Västerlandsjö 5:1"

Häst och hästredskap var helt dominerande i jordbruket i Landsjö fram till slutet av 40-talet, då traktorer började användas. På 40 - talet fanns endast ett fåtal traktorer som främst användes för plöjning och att slå hö. De kördes av yngre män som bönderna i byn kunde anlita.

På redskapslidrets vind i Nolbacken finns en rätt komplett samling av hästredskap från olika tidsepoker. Detta beror på att fastigheten gått i arv från en generation till nästa och att därmed inga auktioner hållits. Många försäljningar av fastigheter kombineras med auktioner då möbler och jordbruksredskap säljs och därmed lämnar fastigheten. Men i Nolbackens fall har inga auktioner hållits varför många redskap blivit kvar. Tex finns en plog på redskapslidrets vind som är helt gjord i trä och vilken sannolikt härrör från sekelskiftet kring 1800.

Sven Gunnars pappa köpte traktor 1954, vilket var relativt tidigt. Flertalet jordbruk använde vid den tiden fortfarande endast häst. Hans traktor var en bensindriven Volvo T25. De traktorer som vid den tiden var dominerande var Volvo T24(fotogendriven), Volvo T25 och Fergusson.

Fram tom 1960 talet drevs flertalet jordbruk i Landsjö på ett traditionsenligt sätt, arbetsintensivt, med häst och med begränsad mekanisering. Under 1970 talet förändrades detta helt. Då introducerades större traktorer, kraftfullare redskap och förändrade bruksmetoder som en följd av tillgång till nya hjälpmedel. Skälet till att denna omställning kom så pass sent i Landsjö och då kom att genomföras på kort tid var att en ny generation jordbrukare tog över vid denna tidpunkt. Under 1960 och in på 70 talet var flertalet jordbrukare i Landsjö pensionärer, som hade brukat sina jordbruk i decennier. Deras barn hade flyttat från byn och hade inte för avsikt att ta över driften av jordbruket. När dessa pensionärer inte orkade driva jordbruket längre fanns två alternativ; att sälja fastigheten eller att arrendera ut åkrarna. I vissa fall såldes fastigheterna, i många andra fall behöll barnen fastigheterna, men arrenderade ut åkrarna. Några få unga jordbrukarfamiljer flyttade vid den här tiden in i byn, efter att ha fått möjlighet att köpa en fastighet, samt kunde därefter arrendera stora arealer åkermark. Med den nya mekaniseringen och de nya redskapen kunde en familj bruka åkrarna på ett stort antal fastigheter. Ett bra exempel på detta är Jan-Ove Lundqvist som arrenderar bl a Nolbackens åker och brukar den och 5-6 andra fastigheters åkrar. Idag finns bara 2 familjer i Västerlandsjö som driver aktivt jordbruk. De brukar åkrarna på flertalet fastigheter i Västerlandsjö.