Det var vanligt förekommande att flera bönder delade på viss utrustning. Tex under Sven Gunnars uppväxt ägdes tröskverket gemensamt av hans pappa, Martin Edlund, Alvar Englund, Artur Edholm och Ferdinand Edlund. Flera av delägarna hjälpte varandra att genomföra tröskningen. Tröskningen krävde 4 man och 2 kvinnor. Hos dem var hela ladugårdsvinden fullpackad av sädeskärvar. Arbetsfördelningen var densamma vid varje tröskning; Ragnar lastade fram kärvarna mot matningsbordet, Artur E placerade dem rättvända på matningsbordet, Ferdinand skötte matningen av tröskverket, inkl att skära av snöret som band samman kärven. Sven Gunnars pappa tog hand om säckarna med säd och bar dem till härbret där säden förvarades. En full säck vägde upp till 100 kg, så det var imponerande att se honom ta säcken på ryggen och bära den från ladugårdsvinden och till härbret och där baxa den uppför trappan till härbrets övervåning. Hans pappa och hans tre bröder var alla välväxta och muskulösa med kraftig benstomme – tre av dem var dessutom långa. Men här kom styrkan väl till pass – en förutsättning för att bära 100 kg tunga säckar. Aina tog hand om agnarna och Estrid skyfflade hacken (sädesstråna upphackade i en särskild hack som avslutade tröskverket). Hans mamma skötte allt med mat och kaffe och hjälpte till med tröskningens kvinnosysslor de stunder som ev blev över. Och Sven Gunnar trampade samman hacken i halmgolvet eller i myrhuset. Det rök kolossalt bakom hacken så både han och kläderna var till oigenkännlighet fulla av halmdamm. Han uppskattade tröskningsdagarna mycket - god stämning, mycket skratt kombinerat med hårt, fokuserat och effektivt jobb.
Vedkap och vedklyv delades mellan John och Ragnar. Liknande
samarbete och nyttjande av gemensam utrustning fanns naturligtvis mellan många
av bönderna i byn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar