Storskiftet

Texten är klippt ur Sven Gunnars "Historik för min fastighet Västerlandsjö 5:1"

Det svenska jordbruket led under århundraden av fragmentering. I byarna fanns en samlad bykärna med bostadshus och ekonomibyggnader. Varje fastighets åkrar var däremot utspridda på olika delar av byn, vilket var en följd av både att ny åkermark brutits och att fastigheter delats vid generationsskiften. Denna fragmentisering var ett hinder för att kunna driva jordbruket effektivt eftersom många grannar måste samordna sitt brukande för att få tillträde till resp åker. Det fanns således behov av en reform för att till varje fastighet skapa en sammanhållen åker i anslutning till resp fastighets byggnader. Denna reform skedde generellt i Sverige i 2 steg och kom att kallas storskifte och laga skifte. Att det gjordes i 2 steg berodde på att man i första steget inte lyckades genomföra reformen fullt ut. I Västerlandsjö gjordes reformen i bara ett steg och kom i byn att kallas för Storskiftet. Tror emellertid att den officiella termen var Laga skifte. 

Storskiftet skedde i Västerlandsjö 1864 och finns utförligt dokumenterat i en bok som finns i Landsjö bykista. 3 tjänstemän från Lantmäteriet tillbringade 3 veckor i byn. Började med att dokumentera vilka byggnader och åkrar som tillhörde varje fastighet. Varefter man skapade sammanhållna fastigheter som till omfattning och beskaffenhet skulle vara likvärdig med den tidigare fastigheten. Konsekvensen blev att bara ett fåtal bostadshus och ekonomibyggnader kunde vara kvar i bykärnan. Många behövde flyttas till den nya sammanhållna mark som fastigheten tilldelats. Eftersom detta var ett omfattande arbete skulle de bönder som inte behövde flytta hjälpa till med ett angivet antal dagsverken. 

Det är lätt att förstå att en så stor och omvälvande förändring av fastigheterna väckte många känslor o var en mycket grannlaga uppgift. Åkrar som skötts med stor omsorg i generationer skulle nu överföras till en annan fastighet och det var lätt att se kritiskt på de åkrar som man fick istället. Särskilt svårsmält var förstås beslutet om vilka fastigheter vars byggnader fick stå kvar i bykärnan och vilka som fick flytta. 

I den muntliga traditionen berättas att de tre lantmäteritjänstemännen fick bo under sitt arbete i det hus som idag ägs av Håkan Lundqvist och att dåvarande ägare var frikostig med att bjuda på sprit och trevligt samkväm på kvällarna. Och inte överraskande så behövde inte denna fastighet flytta ut sina byggnader och tillhörande åkrar och skogsmark fick en lättbearbetad terräng.

John Edlunds fastighet tvingades flytta sina byggnader från bykärnan till dess nuvarande plats. Bostadshuset stod tidigare ca 50 m före vändplan som avslutar vägen till Byn, tv om vägen i skogsbrynet. Det var naturligtvis ett gigantiskt arbete att montera ner alla byggnader och med den tidens hjälpmedel flytta och bygga upp husen igen. 

Vid nutida renoveringar av bostadshuset har man sett att alla timmer, och bräder i huset är numrerade. Däremot inte vinkeldelen av huset, dvs kökskammaren och sovrummet på övre plan. Så det är troligt att vinkeldelen tillkom i samband med flytten av huset 1864. I flytten ingick bostadshus, ladugård, ved/redskapslider, sommarladugård, härbren och lador. Förmånsbyggnaden byggdes troligen senare.

Lägdorna på nuvarande åker har namn som ger information om vilka som ägde resp lägda före Storskiftet. Exempel på namn är Lars-Ors stycke, Bylunds tegen, Ol-Jansåkern och farfars lägda.